Från hopp till förtvivlan och tillbaks igen..

Först några pics från Ao Nang som vi inte hunnit lägga upp:

 

Inga kommentarer... :)

 

Sandra och "Dao" som tog hand om oss på stranden.

Igår var vi till "Lotus", det stora köpcentret i Krabi.
Dom hade allt möjligt till varierande priser. Vi åkte hem med lite snask, nåt klädesplagg, superbilligt Mac-smink till Sandra, klocka till Louice. Men framför allt helt äkta Ray-ban brillor för 12kr styck... :)
Också köptes det goda soft drinks på ett café!

 

  

Idag skulle vi alltså åka till Koh Lanta.
Reseförsäljaren runt hörnet kontaktades och vi nappade på ett kanonpris på båtresan. Vi skulle bli hämtade med taxi kl. 08 för transport till färjan som skulle gå kl. 09.

Morgon.
Fram rullar en risig gammal king cab med säten på flaket.
Chaffisen yrar sedan runt halva Ao Nang i jakt på förlupna resenärer och avslutar sin jakt med att plocka upp två jönsar på ett hotell mitt ute i djungeln..
Sedan kör karln som ett tok inåt landet och avslutar sin tripp i Krabi stad på en bussparkering mitt ute i ingenstanns.. Det visade sig att reseförsäljar-tjejen lurat på oss en bussresa istället för båt.
Dessutom känner -ingen- till det hotell vi bokat av nämnda tjej..

"Okej då" tänkte vi efter lite bråkande, det kan nog vara skönt att åka a/c buss istället
för stekhet dieselstånkande färja.
Men väl framme på Koh Lanta var det fortfarande -ingen- som kände till vårt hotell..
Taxibuss-chaffisen dumpade oss sedan bekvämt på en gata mitt i Saladan (staden på koh lanta)..

Då hade vi för första gången lite flyt, fram kommer en svensk tjej som bodde i thailand och hade en dykbutik precis där vi blev avsläppta(!). Några telefonsamtal senare och det visar sig att hotellet faktiskt existerar :)
Vi blev så hämtade av folk som väntat på oss på kajen, dom trodde alltså också att vi skulle åka båt..

Reseförsäljaren ska nog hålla tummarna för att Marcus inte dyker upp i Ao Nang framöver...

Sagt och gjort, nu är vi på hotellet som är så nybyggt att folk inte ens känner till det :)
Jättefint med alla bekvämligheter (utom trådlöst internet som utlovades, suck..), inte precis vid stranden som alla andra boenden på Lanta, men bara tvärs över gatan..

 

  

 

Våra brännskador börjar lätta, men somliga är knallröd-spräckliga, andra har skinnflådda näsor..

 

  

  

 

Men värst drabbad har Minna blivit, hennes ansikte har svullit upp rejält runt ena ögat!
Det svällde upp så mycket att hon knappt kunde se, riktigt otäckt..

Det håller tack och lov på att ge med sig nu!

Här visade den Thailändska vården upp sig, vi knallade bara upp till apoteket runt hörnet och fick genast utskrivet vätskedrivande tabletter och en specialkräm av en jättetrevlig tjej som verkligen ville väl! 15 minuter tog det, max!
Viss skillnad mot den Svenska icke-vården....


De närmaste dagarna väntar troligtvis elefantridning, fiske, bad och snorkling - usch va jobbigt ;)